Bu vad dåligt
Hej hej! Ligger här på min säng och planerar så mycket saker på en gång att jag nästan blir lite snurrig. Främst är det abi haalaren (som vi provade idag i skolan och bestämde storlekar!) som ska planeras. Har en supervra idé men mer än så kommer jag inte på. Några små och goa idéer har jag men inget riktigt kul. Så, jag bestämde mig för att kolla tillbaka på bloggen för att få inspiration och komma ihåg vem jag är. Dålig idé. För det första fick jag inte inspirationen jag sökte men för det andra blev jag helt konstig, nästan ledsen. Kom bara så långt som till september före jag måste sluta scrolla för jag kände inte alls igen mig. Om jag alls har några läsare kvar kanske ni har märkt att jag bloggar nästan inte alls mera vilket inte är roligt för jag tycker ju om att göra det och det gör mig glad. Dessutom gjorde jag så mycket och hade så mycket energi då och nu är allt bara jobbigt. Vet ju förstås orsaken till det här: vintern. Jag blir alltid såhär av mörkret och kylan. Pessimist-Nicole. Jag vet det här eftersom jag märker förändringen i mitt humör på våren lika tydligt som man märker när någon tänder en lampa i ett mörkt rum.
Så, för att försöka få tillbaka gnistan som jag har på sommaren och som gör att jag känner mig sådär otroligt levande som man bara gör på somrarna, ska jag som första steg börja blogga aktivt igen. Roligt om nån läser det jag skriver men annars är det bara för mig. Nästa steg är att fortsätta med mina vanliga metoder för att glömma vintern; vara inne och vara upptagen med nånting hela tiden. Så går tiden snabbt och våren är snart här. Två månader..!
Det var en liten roman det och allt för idag. A demain!
Aldeles kär i dig
